Ventilationssystem

En anekdot ur rockfickan
En gång frågade min pappa sin far om han hade air condition i sin nya bil, då svarade han, (min farfar alltså):
- Nej, men jag har luftkonditionering!
Och ja, jag bevittnade detta ögonblick.

Sådant som ovan är något jag skulle kunna häva ur mig på fyllan när jag vill vara lite "skojig", liksom jag brukar ventilera hatet mot de flesta som på något sätt har eller har haft något med min gamla högstadieskola att göra. Detta känns å ena sidan en smula sunt, vad är det för fel på en som INTE hatar sin högstadieskola? Å andra sidan känns det lite mindre sunt; Vad är det för fel på en som är nitton och ett halvt och som fortfarande ens reflekterar över detta? Jaja, det handlar väl om ett behov av att ventilera sig, vilket jag tror sätter igång när man är lite på lyset! Hur som helst ska det här inlägget handla om ventilation. Det är nämligen något jag behöver göra just nu, ventilera mig alltså:

SAKER SOM IRRITERAR MIG:
1. Namnet Marina.
Det känns bara så tråkigt. Kanske för att kökschefen på min gamla högstadieskola hette så. Och hon drog mig i armen en gång när jag inte hade ätit upp maten. Jag var ju en snäll tjej, ingen man drog i armen.
Anledningen till denna plötsliga uppblossade irritation är hursomhelst att jag hörde namnet yttras på stan igår mitt under en pågående spontan shoppingtur.
- Marina! Titt här, söta vaaa!
(Om ett par pyjamasbyxor på Lindex).
Marina svarade förstås, för det är såklart inget fel på Marina förutom att hon har ett tråkigt namn. Eller ja, det är egentligen det här denna irritation handlar om och som jag nu skall komma till... Det kan hända att hon har ett fel, Marina hade nämligen utsvängda jeans, täckjacka och... det värsta: jättespetsiga stövletter. Jag har aldrig förstått mig på kvinnor med såna där spetsiga skor/stövletter som liksom pekar lite uppåt. Det ser så "idag tänkte jag att jag skulle va litte fin" ut. Jag kan bara säga att Marina är genomskådad! Att hon dessutom var helt osminkad till denna för dagen piffiga klädsel gjorde ju inte saken bättre. Nu är jag ju inte den som är den, kvinnor får la gå osminkade om de vill (jag gör det rättså ofta) MEN INTE TILL SPETSIGA STÖVLETTER.
Obs!: Om du, din mamma, din moster eller din bästa vän heter Marina så kom ihåg att jag hatar inte dig eller henne.

2. Män som slickar på fingrarna.
Det är okej om de ska bläddra i sin morgontidning, det är okej om de läser en bok för sig själva och vill ha hjälp från saliven att bläddra bladen. Det är alltså okej i vissa fall, men det tycks somliga inte förstå. Igår såg jag en man som slickade på fingrarna innan han skulle ta upp plånboken ur rockfickan. En annan gång såg jag en man som slickade på fingrarna innan han skulle plocka upp typ en broschyr, alltså innan han skulle bläddra i den. Vaaaaa?
Visst, det är säkert en reflex som femtitaggare har lagt på sig, precis som sextitaggare drar i byxorna innan de sätter sig för att undvika slitningar på knäna (helt ologiskt egentligen, eller har jag missuppfattat alltihopa?). Men jag vill bara säga; jag har ingen förståelse för reflexer!

3. Min försenade pubertet

På tal om irritation och brist på förståelse, hehe. Jag kan bara säga såhär: Jag sitter här i min lägenhet och odlar finnar och deppar, sover orolig och vaknar svettig. Det kan ju inte härröra från något annat än en försenad pubertet. I så fall borde jag gå till historien, min normala pubertet var nämligen ganska avancerad, jag var till och med i målbrottet. Obs! Jag är alltså kvinna.

Många kyssar där ryggen slutar och byter namn
/Your fearless little blonde Gittan